Ikväll såg jag äntligen den omtalade Children of Men. En lyckad korsning mellan Valves framtidsdystopi i Half-Life 2 och serietidningen Y: the Last Man. Jag gillade filmen. Snyggt foto, intressant manus och ett grymt soundtrack. Och allra, allra bäst av spåren som dyker upp i filmen är Franco Battiatos nytappning av Keith Richards Ruby Tuesday. Den redan fantastiska melodin sugs upp i Francos knaggliga engelska, stämningsfulla arior och The Who-stråkar.
Det var några timmar sedan eftertexterna slutade rulla nu, men jag kan bara inte sluta lyssna på låten.
”Goodbye, ruby tuesday
Who could hang a name on you?
When you change with every new day
Still Im gonna miss you..”
