Did you say, ”No, this can’t happen to me”?
And did you rush to the phone to call?
Was there a voice unkind in the back of your mind saying,
”Maybe, you didn’t know him at all,
you didn’t know him at all,
oh, you didn’t know”?
Av alla fantastiska låtar på Grace är ”Last Goodbye” förmodligen den allra ärligaste. Texten berättar om kärlek som något oumbärligt, och hur den till slut och oundvikligen dödar dig om du glömmer bort det. Om förhållandet mellan två människor som efter flera år inser att de kanske inte känner varandra så väl som de först trodde. Känner inte varandra alls. Och hur deras kärlek på grund av det reduceras till att bara dyka upp i deras drömmar. Hur den blir till sena samtal till vänner om var allt egentligen gick snett och det i slutändan nödvändiga sista farvälet i en process som går ut på att glömma. Och om det ens är rätt att göra så.
Obduktionen av Jeff Buckleys kropp visade aldrig några tecken på att hans död var avsiktlig, ändå känns det som att nyckeln till att förstå hans bortgång vilar någonstans mellan textraderna i ”Last Goodbye”. Kanske handlade den inte om ett förhållande, kanske handlade den om omvärldens oförmåga att förstå det som i honom själv framstod som två självklara ytterligheter. Fullständig lycka eller ingenting alls. Fullständig lycka eller ett sista farväl.
